Intervju med Jack Werner, Creepypodden

Intervju med Jack Werner, Creepypodden

Berätta bakgrunden till Creepypodden, hur kom den till?

Hösten 2014 kom jag ut med en bok om spökhistorier som sprids på internet, och vid några tillfällen besökte jag Morgonpasset i P3 för att prata på temat. Morgonpassets producent Caroline Pouron märkte att lyssnarna verkade tycka de besöken var spännande och intressanta, och att de dessutom började skicka in egna historier för att få dem upplästa. Detta var i samband med att SR utökade sin poddproduktion, och därför föreslog Pouron våren 2015 att jag skulle göra en podd på temat. Till sensommaren samma år kom de första fem avsnitten, då bara med spökhistorier som ursprungligen publicerats på nätet. Lyssnarna började skicka in sina egna historier i princip omedelbart, och idag utgör de minst hälften av poddens innehåll.

Vad tror du är hemligheten till att så många väljer att lyssna på den?

Det var ingenting jag själv förutsåg när vi satte igång med podden. Jag trodde tvärtom att målgruppen skulle vara ganska liten. Men om det finns ett framgångsrecept så tror jag att vi för det första, till skillnad från många andra medieproduktioner som kretsar kring det övernaturliga, håller oss långt borta från allt new age-mässigt. Teveprogram som handlar om kusligheter gör det dessutom ofta i en dokumentär ton, med medier som går runt och ”känner in” rum och pseudovetenskapliga ”undersökningar” av hemsökta hus. Jag tror sådana format går miste om det berättande elementet, det som vi bygger allting omkring. Vidare skådespelar vi inte historierna, något andra skräckpoddar ibland faller till föga för, utan berättar dem rakt upp och ner med en smula inlevelse och smakfull musikläggning. Vi berättar kusliga historier ur lyssnarnas verklighet, varken mer eller mindre. Det är i någon mening ett steg tillbaka till spökhistoriernas rötter, och det tror jag det finns de som längtat efter. Sist men inte minst så är jag personligen väldigt fascinerad av folkberättande i allmänhet, både det som går att urskilja i de virala felaktigheter vi slarvigt kallar ”fejknyheter” och det som ryms i spökhistorierna. Creepypodden ska vara och är en ren underhållningsproduktion, men då och då kanske en liten kommentar skymtar fram om den folkloristiska klangbottnen i berättelserna. Förhoppningsvis lockar även det en och annan lyssnare.

Sett till de mest lyssnade poddarna på Poddindex kommer poddar med mord, morddokumentärer och mörka historier i topp. Vad är din analys över att vi svenskar tycks vara så fascinerade av dessa ämnen?

”Swedish noir” är det ju många som pratat om länge, men i fallet podcasts så tror jag det kan ha att göra med att berättandet är så intimt. Det finns få andra medier som kommer lika nära, och det kanske passar lite extra bra till historier som får oss att rysa.